phrenetic dot to live love race trip game work burn

Det var +1°C igår när jag gick till bilen 05:50 för åka ner till årets sista tävling. Min smärtgräns ligger på +10°C. Att köra en tävling så pass sent på året fick andra oförberedda konsekvenser, solen i ögonen och stelfrusna fingrar. Att säsongen är över kan inte bli tydligare. Fem månader i mörker och depression, vad gör människan på dessa breddgrader? Trotsat kylan hade även Hans gjort som kom förbi och plåta lite. Mycket trevligt inslag.

Heat 1 ifrån Varberg i helgen. ©elgarim

Årets säsong gick pissdåligt, slutade på plats #38 mot förra årets #26, mitt största problem är att sätta bra tider i kvalet så jag kommer till A-final, vilket garanterar betydligt mer poäng än att vinna B-final. Det är alltid på håret, 2-3 sekunder kort. Nästa problem att jobba med är att jag kommer iväg dåligt i starten och får där stångas med mitt tredje problem, att köra om. Missade även två tävlingar vilket är en bidragande faktor därav ena var Backabanan i Skene, där vet jag att jag kör fortare än pöbeln.

Kval i tung sand på Klintebergsbanan i Veinge

En vurpa i mitten på Augusti som slutade i ambulansfärd till akuten gjorde ju sitt till. Man blir feg, tappar lusten och blir vemodig inför hela konceptet. Som tur var gick det bra i kraschen, det var på Hisingen på det vanliga stället där jag gjort samma klotning 2-3 gånger innan men klarat mig med skrubbsår. Den här gången blev det en ordentlig smäll med spruckna revben, dammade i höften (har fortfarande ont) och till sist en hjärnskakning. Det är lite besvärligt när man vaknar upp efter det svartnat och knappt kan andas, hur länge jag var utslagen vet man inte. Det blev hela kostcirkeln med värktabletter (panodil, voltaren och tiparol) i en vecka. Bästa var "Fight Club"-sekvensen när jag zombiehaltade ut ifrån akuten i sketna garagekläder, barfota, korsplåstrad i båda armvecken. Lätt dimmig i blicken. -"Where is my mind?".

KTM'en levererade inte riktigt som väntat heller, skruvar lite varstans vibrerar upp och man bara väntar på vart det skall släppa härnäst. På pappret skall man efterdra bultar på en ny hoj, men inte efter varje träning. Mina japsar jag haft under åren har detta aldrig varit ett problem. Nu när 2-taktarna får länkage 2012 så är jag inte helt övertygad om KTM är vägen framåt för min del. Det blir nog bättre om man tar en Yamaha eller Sukka och kittar upp med dom mods KTM har på ifrån fabrik. Saknar fortfarande min Sukka. 40h har jag på timräknaren just nu och den får nog gå en säsong till som det känns just nu, eller rättare sagt bajsa på alltihop just nu och se vad man känner på när man får upp suget igen.

The Stig lade hjälmen på hyllan i somras någon gång. Nu får man dra runt allt själv igen. Dåligt nervös jag var i början där när vi började ihop att The Stig skulle fatta direkt vad det handlade om och spruta grus på mig i dagarna ända. Det här är en svår "sport" att komma in i det har man fattat, detta var min sjätte säsong på nio år och jag har mycket kvar att jobba med. Det kräver en orädd tjurskalle med kontanta medel och en hel del fysik, nu börjar jag bli feg, fattig och lat, vad göra? I retrospekt när jag började köra så tänkte jag att detta kommer jag nog bara orka med tills jag är 35. Hmm... jagar fortfarande gubbar i 50-års åldern på tävlingarna.

Par i tefat
Alla känner till våra tefatskvällar (där vi just nu genomlider Babylon 5) där vi är fyra fån som dricker kaffe och äter bulle ihop med Kims infernaliska bakverk. Tänkte få till en udda tvist på samkvämet och bjuda in respektive under något lättsammare former med mat & dryck. Det blev lyckad afton med persiskt tema, margaritas och en sen kväll på balkongen.

Persiskt tema med inslag av alkohol på tefatsaftonen

Pinball
Min första flippertävling är avhandlad. Det gick väl bättre än väntat resultatmässigt men jag hade missuppfattat poängreglerna lite och hade nog kunnat plocka några placeringar till ifall jag gjort det. Borås Pinball Open, vad säger det? Sveriges i särklass största flippernörd bor i Borås, den mancave han huserar liknar inget annat jag någonsin skådat. Bortåt 200m² med flipper ifrån alla tidsåldrar och nu även en hörna med arkadspel. Då alla spel stod på freeplay passade jag på att träna i tre dagar utöver tävlandet. Inte mindre än sex timmar per dag orkade man med. Ömma handflator och fullständigt matt var man. Nostalgi i kubik blev det när Mata Hari (ett spel jag hade som barn) stod och glänste. Classic-samlingen var gedigen och titlar man bara hört talas om var uppradade i "mint condition".

Nästa tävling är inte mindre än självaste Flipper-SM. Det går av stapeln på Strike & Co i Gamlestan och även där kommer det vara maskiner på freeplay och även en hel del träning. Skall upp till Stockholm i veckan och hoppas på att jag kommer kunna lira lite där också.

Stern bara lastar ur sig stortitlar, inte mindre än Transformers är nästa storverk. Tyvärr ser inte gameplay videos'arna helt hundra ut och man faller inte så pladask som man gjorde för Tron. Beställningen var nära men jag har stillat habegäret. Generellt sätt tror jag mer på klassikerna, efter över 300+ spel på Tron så får jag fortfarande ingen flow i spelet. Doctor Who kan man få sådana riktiga rysningar på när alla skott sitter och det är tamejfan omöjligt på Tron. Jag skyller allt på Stern tills jag blir motbevisad.

Var nere i Malmö för någon vecka sen och fick några timmar på Interpool. Tyvärr har nya ägaren strypt ner flipperverksamheten men fick några bra spel på ett par titlar. Tyvärr hade dom linjerat flipprarna utan gummibanden, direkt på flipperna, så det blev helt åt helvete fel vinkel på flipprarna som gör att det är svårt att sansa spelet och ännu svårare att sikta.

Musik, musik!
Torkan på konsertfronten i somras fylldes på rikligt inpå höstkanten. TSOOL och Mustasch spelade under Kulturkalaset. Junip spelade på Taube-scenen på Liseberg. Vi var även på Slussens pensionat och avnjöt TSOOL när dom spelade hela dubbelalbumet Communion plus ospelat material och gamla klassiker. Vad dom levererar, helt klart Sveriges bästa liveband, i den kontext allt ställer sig på Slussen så var det nästan historiskt. I måndags var vi på Nefertiti och lyssnade på Anna Calvi. Vi hade tidigare sett henne utan ackompanjemang som förband till Grinderman. Nu hade hon hela bandet med sig och vilka toner hon förför publiken med. Hon är så sjukt säker och oförutsägbar. Försöker beskriva för mig själv vilken typ av musik det är och bäst förklarar jag det med att om Quentin Tarantino hade varit en kvinnlig singer-songwriter, voilá, Anna Calvi.

The Soundtrack of our Lives på Slussens pensionat

En udda inbjudan dök på fejjan. På Stearin skulle David Sandström "presentera" sitt senaste projekt. A Heavy Feather. Mycket riktigt, David visade lite bilder, sjöng lite och berättade historier. Detta inför ca. 20-25 personer. Kändes som hemma i någons vardagsrum. Det är inte likt hans tidigare material men troget fan som jag är så handlade skivan, som för övrigt släpptes i samma veva. Den ligger på Spotify, lyssna och häpna, sista spåret är redan en klassiker.

Upcoming är inte mindre än David Westerlunds Level Up! som gör en "julshow" på Lorensbergsteatern med utlovade låtar som "Eyes On Me" och en Mega Man Mix. Kommer inte ihåg vad projektet hette som framförde highlights ifrån Final Fantasy på Artisten 2009 men det är delvis samma folk bakom och jag har stora förhoppningar att det skall vara minst lika fantastiskt!

Death of the Superstars
I samma veva man installerar Mac OS X och kommer över en iPad2 (INTE betalt en spänn) så går Steve Jobs och säger upp sig och sen tragiskt omkommer av sin cancer? Kan det vara att den sista tvivlaren på den här planeten registrerade sig i iTunes?! Tyvärr är jag inte helt övertygad. Har installerat tre-fyra småspel på paddan och har öppnat locket på den max fem-sex gånger. Ska bänka usability på nästa resa där varken Nintendo eller laptop skall med. Då får vi se vad den går för.

Axlarna som Steve Jobs stod på är ingen annan än UNIX och programmeringsspråkets C's fader, Dennis Ritchie. Han gick bort av hög ålder här i veckan. Troligtvis hamnade inte det på första sidan på GP's hemsida och vill bara upplysa mina kära läsare att världen att hade sett annorlunda ut idag utan Mr. Ritchies inflytande, inklusive Apples produkter.

Well, well...
Cheerz!

Då börjar det underbara sommarlovet ta slut. Det är så det känns, mina sex härliga sammanhängade veckor. Man är ordentligt utvilad och börjar (nästan) bli lite rastlös och halvsugen på att göra något meningsfullt, typ jobba och tjäna mer pengar så man kan vara mer ledig.

Säsongen på hojen har inte gått som planerat direkt. KTMen (Kanske Till Mål) är lite trilsken och vill allra helst bara falla isär. Missar två heldagsträningar den här veckan t.ex för att en bult till en genomgående motorfäste har släppt och ligger troligtvis någonstans i Borås. Resultatet av den förlusten var att avgasröret vibrerat sönder. Kröken var platt på sina ställen innan och jag skulle ändå köpa en ny. Men inte nu! Jag var ju också "tvungen" att köpa ett komplett FMF-system för att originalröret var det över en månads leverans på. Kommer få ett sånt där gott, djupt factoryljud som typ Ricky har i den här videon, stackars mig! Har också haft problem med bakbromsen som kokat och levt fan med mig, också ett kännt problem.

Senaste tävling för någon månad sen eller två gick av i Ljungby, kom nånstans i mitten, tyckte jag körde bra men fick folk framför mig som jag bara följde efter, måste bli bättre på omkörningar, det är tydligt. Körde klubbmästerskap på Stora Holm, en enklare tävling med typ femton startande, tog mig i mål på andra plats i båda heaten. Man bör tillägga att deras bättre förare var iväg på en annan tävling i Västgötacrossen. Det är tre tävlingar kvar i MX Alliansen med cirka en månad emellan under hösten. Måste hitta formen tills dess, den ligger på lur.

Fullt spätt på Furufjällsbanan

Svärfar var med ute i spåren på Furufjällsbanan i Stenungsund och knäppte några bilder. Det blev även en ny GoPro-film. Har monterat ett nytt fäste på hjälmen nu i dagarna så man kan ha kameran och roll-off brillor samtidigt. Då kan man ha kameran på tävlingar. Spännande uppföljning följer.

YouTube-clip ifrån Furufjällsbanan

Tron: Legacy
Efter många om och men så fick jag till slut ett Tron: Legacy Proffesional Edition levererat, ända ifrån Chicago. Den enda "transportskadan" jag kunde identifiera var att en lampa hade poppat ur sin sockel, vilket är ganska bra betyg. Jag har gått några dagar på Liseberg under ledigheten och spelat lite Avatar och The Rolling Stones för att få ett grepp om Stern-"känslan". Det är väsentlig skillnad på ett nittiotals Bally/Williams och ifrån en tillverkare som har för närvarande monopol. Både känsla och kvalité. Känslan är annorlunda men jag gillar den. Kvalitén lämnar dock en del att önska, Stern försöker ta så många genvägar dom kan för att få så mycket vinst det går. Det handlar om triviala saker som att man gör vissa saker i plast istället för stål, lågupplöst raster på artwork, lite leksaker och medvetna val i att förenkla (tänker främst på T-R-O-N inserten på spelplanen). Mjukvaran som skeppades med spelet är halvklar, fick uppdatera spelet direkt (enkel manöver med en USB-sticka, men principen retar mig, do-it-sell-it-fix-it, och det är fortfarande buggigt). Man blir också lite tvär när Stern börjat trycka ut "Limited Edition" som innehåller allt man tycker att "Proffesional" borde innehålla (typ fiberoptikbelysningen på ramperna), det är liksom andra regler på spelplanen också, inte bara mer bling. Tyvärr har jag inte fått full kontroll på Tron än, efter 100+ omgångar, är det många skott som inte sitter. Polerade upp spelplan och kulor igår och nu går det som ett skott.

Trivselhörnan på Dahlströmsgatan

Man kan tro att jag är besviken på spelet men det är jag inte, detta är det bästa Stern gjort sen Lord of The Rings, dock en helt annan typ av spel. Mest imponerad är jag av variationen i multi-bollarna och att du måste fan ha skills above-and-beyond för att håva in super jackpotsen, man kan inte stå och slaska på volley. Allra mest gillar jag "audio enigineeringen", den är helt briljant och är perfekt orkestrerad med dom tre Daft Punk låtarna som Stern köpte. Är man ett Tron-fan så är man i himlen. Stern hade fri tillgång till allt ljud i filmen, kolla gärna David Thiel's slides här. Ett lysande exempel på hur det använts är när man aktiverar Quorra. -"I'm Quorra", man vet EXAKT var i filmen hon säger det och man får nästan gåshud varje gång (kan också ha och göra med att Quorra Multiball är den ballaste multibollen.. :)). När man sedan under multibollen skjuter jackpottar så berättar Flynn om Quorra, -"She's an Iso.", -"She taught me things.". Sen är det såklart fabricerade samplingar, typ "Jackpot", men det är en väldigt övertygande sammansmältning. Det är också klockrent när man står och slaskar på Recognizern, djup tung bas, illröd flash på inserten och därefter "Rectify!". Grafiken på DMDn har jag inte synat i fogarna då man har fullt upp på spelplanen men har kollat när Kim spelat och det är väldigt snyggt digitaliserat. Vet inte hur många nyanser man kan få ut, men säg att det är fyra, så ser det riktigt bra ut.

Sterns nästa titel är Transformers. Aj!
Fotnot: en "insert" är den plastbit som släpper igenom ljus under spelplanen.

Italien
Vår semesterresa till Italien kunde inte blivit bättre. Vi blev mäkta imponerade av framför allt maten, vinet och bevarandet av gamla byggnader, eller kanske bevarande av hela städer. Att inte västvärlden har huggit in här är för mig en gåta. Vi såg skyltar till en McDonalds och vi såg faktiskt en Burger King men det var allt! Vi avverkade ändå 130 mil på vägarna i Toscana.

Sportigare än så här blir det inte utan tak

Vi flög till Florens där vi hämta ut vår otroligt sportiga Renault Wind. Men istället för slå läger i Florens åkte vi några mil österut till Pistoia där vi bokat en natt på ett hotell som inte fått ett lyft sen det byggdes, sisådär -75. Som nämnt tidigare, man bevarar i Italien, inte riva och bygga nytt. I Pistoia fick vi vårt första möte med det italienska köket. Vi gav oss bara ut som flanerande turister vid kvällningen som man brukar göra. Vi snubblade bokstavligen över en restaurang som hade en omnämning i Guide Michelin. Husets rödvin levererades i karaffer, litervis, man blir religiös för mindre. Där satt vi i sommarnatten helt ovetande att detta var bara början på vad som skulle bli resan man lärde sig att pasta med tomatsås smakar inte som den pasta med tomatsås man är van vid.

Frukost ifrån 300m över havet, någon?

Kim hade raggat ett boende i Volastra, en liten bergsby som ligger i naturreservatet som blivit världsarv, Cinque Terre. På vägen dit stannade vi och käka lunch, efter tips ifrån en kollega, i Lucca. Det var en sån där bevarad stad med stadsmurar, trånga gränder och lagom med turister. Därefter vart det plattan i mattan mot La Spezia och därefter upp för dom jävligaste serpentinvägarna jag kört. På vissa ställen gick det inte svänga runt på innern, gärna i fyrtiofemgraders lutning. Cinque betyder fem, Terre betyder land. Det handlar då om fem små byar som nästan är som små egna länder. Dom ligger längs en bergskam i sluttningarna ner mot havet. Hur man än vänder och vrider på konceptet så ser det ut som ett vykort. Mellan byarna går det tåg, serpentinvägar och vandringsleder. Den ena byn är charmigare än den andra.

Manarola

Vi drog senare ner till en liten kuststad som hette Castiglioncello där vi checkade in på ett något märkligt pensionat. Boendet var rekommenderat i Lonely Planet som alternativ till att bo i Livorno, vilket är en ganska tråkig industristad. Stället drevs av gamlingar och det bodde nästan bara gamlingar där. Man visste inte vem som jobbade där eller bodde där. Billigt? Jodå. Även här hade vi lite havsutsikt och man hörde havet ifrån fönstret. Där vi bodde fanns det ganska bra möjligheter att åka på dagsutflykter, vi var bl.a i Volterra, den stad som inspirerat författaren till Twilight böckerna. Det här var ytterligare en sådan där bergsby där klockan stannat.

Två flan utanför Volterra

Senare bar det av mot Chianciano Terme. Här i krokarna skulle vi möta upp en kär kollega och käka middag. Vi hade inte bokat något boende, för det behövdes inte, här fanns nämligen femtonhundra hotell. What?! Här fanns det en källa som hade "helande" krafter, resor hit subventionerades av staten på tiden det begav sig. Nu stod det mest som en spökstad, väldigt udda. Tripadvisor visade vägen till Villa Gaia, ett nyrenoverat hotell mitt smeten där inredarna hade tömt IKEA och målat allt orange. Man blev väl omhändertagen då det inte var någon jätterush direkt, billigt var det också. Vi hade väl inte tänkt att hänga här så länge men vi tog två dagar här för det var ett bra utgångsläge för att åka på utflykt till dom kringliggande byarna Montalcino, Montepuliciano och staden Siena. Vi fick ett tips om en lokal restaurang, Il Buco, av min kollegas sambo som bott här nere några år. Vi beställde in basfödan, typ bruschetta och pasta. Såg inte mycket ut för världen men med dom råvarorna som kockarna har där nere så smakar det gudomligt. Detta med en karaff med husets röda. Så enkelt, opretentiöst och supergott!

Nationalfordonet, Fiat 500.

Kulle upp och kulle ner skrutta vi runt i sydvästra Toscana. Första stoppet var Montalcino. Regionen är känd för sitt speciella vin, Brunello, som bara får ha sitt ursprung härifrån och vara framställt på ett visst sätt. Lunchade en Insalata Caprese och passade på att prova lite viner. Höll på att komma därifrån med en flaska för €85. Doh! Vidare till Siena under Toscanas stekande sol gick vi gata upp och gata ner. Siena har väldigt fina gamla byggnader, kyrkor och klocktorn. Man började bli liiite mätt på upplägget. Jag har ju inte nämnt dödssynden italiensk glass än. I Italien gör man en gudomlig glass i himlens alla smaker och just i Siena fick jag en kula med Coca-Cola smak, jösses vad god den var, man kunde nästa känna kolsyrebubblorna när man slaska i sig den! Den lilla glasskiosken vi letat fram var omnämnd i Lonely Planet och jag kan bara späda på.

Kulle upp och kulle ner

Dom sista dagarna hade vi bestämt oss för att varva ner. Vi siktade in oss på ett Agriturismo med hög standard i närheten av Florens. Det blev några stopp på vägen, bl.a Cortona och Arezzo. Cortona låg verkligen fint i en bergsluttning med grym utsikt och små trevliga cafeér på sina små piazzor (torg). Gården där vi skulle bo, Podere San Guisto, låg strax utanför en liten by som heter Figline Valdarno. Det var en liten gård med olivodlingar, några residens men framför allt en pool. Agriturismo är ett begrepp i Italien där bönder kan få skattelättnader om du håller öppet delar av sin gård för turister och därför finns det ganska gott om dom. Vi hade en lägenhet på gården i fyra nätter och här blev inte många knop gjorda, en och annan utflykt, bl.a till Greve di Chianti och en halvdag i Florens. Det var billigt att bo här och man kunde äta ihop med dom andra gästerna i värdparets kök vid ett långbord, det gjorde vi en kväll och det var svintrevligt med jättegod mat. Frukosten serverades också här men dom är lite tetiga med just frukosten, dom käkar oftast bara en sötsak, typ en bulle, och dricker en kaffe. Man fick dock lite youghurt och en ostbit om man så ville.

Florens

Florens var fint, men jävlar var mycket turister det var där. Höll på att tappa det redan när vi skulle leta parkering. Det blev väl en halvmils promenerande till slut. Ponte Vecchio (bron med guldhandlare) var lite halvcool och utsikten ifrån Piazzale Michelangiolo var storslagen.

Italien har vunnit ny mark i mitt hjärta och jag rekommenderar verkligen upplägget med att puttra runt bland byarna och ta dagarna som dom kommer. Det är avkopplande men samtidigt inte helt händelselöst. Vi var borta i elva nätter, vilket kändes alldeles lagom. Mycket fokus blir det så klart på mat och vin. Men vem klagar? Fler bilder finns i galleriet.

Kim! SUP!
Min tjej är så sjukt grym. Något hon gått och smygit med är att hon skall simma Vansbrosimmet. Vilket i sig är en bragd. Men att sedan ta sig i mål i den övre tredjedelen?!

Inför hennes födelsedag (på tisdag nästa vecka) hade jag planerat en present i förskott. Kim hatar prylar, det vet väl alla vid det här laget, så jag klämde in en mini-semester under vår sista vecka ihop. Det var uppskattat, ifrån båda håll! Bäst var det när vi vakna på morgonen och hon fråga vad jag skulle göra idag. Då hade man svårt för att hålla sig och fick kläcka ur mig att det stod något på köksbordet med hennes namn på. Det var ett schemalagt tredagars upplägg med fokus på SUP. SUP står för Stand-Up Paddle, något vi gjorde ihop i Australien. Konceptet går ut på att man står upp på en surfbräda, något biffigare än en windsurfingbräda och paddlar. Första dagen gick av stapeln i Träslövsläge, strax söder om Varberg. Där hade vi en tvåtimmars instruktörsledd kurs. Det blåste bra med ganska mycket sjö och man fick känna på trilla i ett par gånger. Lyckat var det och man fick verkligen lära sig vad en våtdräkt var till för. Kim älskar detta, det är väldigt lätt att se, flinet öra till öra satt liksom permanent i två timmar. Senare checkade vi in i vår svit på Varbergs kurort där vi bodde i samma korridor som gänget som gör "Badjävlar", typ Schyffert & Co. Lite bad och bubbel hanns med innan vi skulle promenera in till stan och käka på vår favoritrestaurang, Varbergs stadshotell. När Sverige visar sig ifrån den sidan den gjorde dessa dagar så är det svårslaget. I en fesljummen sommarnatt gick vi hem i solnedgången längs strandpromenaden.

SUP! (Bilder: ©A-kite.se)

Dag nummer två på agendan började på gymmet följt av en promenad till Apelviken. Sen styrde Forden mot Falkenberg. Här skulle vi åka på äventyrs-SUP med utgångsläge ifrån Falkenbergs Strandbad. Detta hade jag av en ren slump hittat via Facebook då en av mina kontakter hade vart på nyinvigningen av hotellet i och med ägarbytet i Maj. Facebook +1. Vi blev upphämtade på hotellet vid sjusnåret och åkte mot Grimsholmens naturreservat. Vi hade två alternativ, antingen paddla Suseån ner eller paddla runt i en vik. Självklart tog vi Suseån. Här fick man bita ihop. Vi gick igenom en fårhage ner till en å där det var strömt som satan. Man drev iväg i en jävla nittio så fort man hoppat på. Det var precis så man kunde hålla sig still när man paddla motströms. Detta var början på en 7.5km lång tur i natur man aldrig upplevt tidigare. Man fick bli ett med brädan, brottas förbi nedfallna träd och åka forsränning. Men vilken upplevelse. På dom lugnare partierna kunde man bara stå, glida med och njuta av ögonblicket. Väl framme vid havet hade solen precis börjat gå ner bakom molnen och det började regna, men regnet liksom tog inte, man var helt salig.

Dag nummer tre värmde vi upp med en halvtimmes vattenskoter utanför hotellet. Havet lågt blankt och vi var uppe i 50 knop. Lite läskigt var det att åka två, den som satt bak hade i princip inget stabilt att hålla i. Man fick knipa som en nunna och hoppas på god tur. Som belöning var det en tripp inbokad till World of Riccardo. Det är en äkta italiensk glasskiosk strax norr om Halmstad, mitt ute på vischan. Vi konstaterade att man kan inte göra italiensk glass utan italienska färskvaror men glassen var så nära man kan komma äkta varan, tro mig!

Detta fick naturligtvis mersmak, det visar sig att det finns en surfgear uthyrare nere vid Askimsbadet som har två SUP-kit och vi var där i veckan och paddla en timma. Alla vet att undertecknad är en jävla badkruka som hatar allt vad vatten och hav står för, men SUP hör inte dit. Det liksom är en annan ytterlighet. Friheten, träningen och upplevelsen tar bort allt negativt.

Rock'n Roll
Festivalsommaren har inte visat sig ifrån sin bästa sida. West Coast Riot (och Metaltown) har flyttat ut på en åker på Hisingen. Dom misslyckades även med att få dit Rancid. På den nivån att dom t.o.m sänkte biljettpriset. Området var riktigt kass och hoppas dom inser att folk är förbannade. Hyffsade bokningar hade dom ändå, The Exploited, Gogol Bordello, Bad Brains, Dwarves och bl.a Shelter. Sen hade vi Where The Action Is, -"Where is the action?". Att sedan Way Out West är slutsålt är för mig en gåta. Ingen headline man ens är liiite nyfiken på. OFF! spelar på klubb, men för femtonhundra spänn?! Inte idag.

Annat man har fått glädjas åt är ju att Liseberg har haft (och har) fina bokningar i år. Det började med Johnossi, tyvärr inte så bra live som man hade önskat. Danko Jones däremot levererade feta riff och "Fuck You"-attityd. Det var även fullsatt på Flogging Molly, vilka jag inte sett en hel konsert med tidigare. Det var en trevlig upplevelse med äkta irländsk arbetarattityd. Junip spelar på Taube Scenen i september, väl värt ett besök. Annat som Liseberg skall ha cred för att dom faktiskt försöker hålla igång flipperverksamheten. Men det hade ju inte skadat med att shoppa sina spel då och då. Årets attraktion, Atmosfear, är en riktig höjdare (göteborgshumor) och kan varmt rekommenderas. Mer äkta skräck får man leta efter.

Det är ju ett kulturkalas i staden om några veckor eller så. Mustasch och TSOOL spelar någonstans och det får ju inte missas! Vi har även inhandlat ett musikpaket på Slussens pensionat när TSOOL skall spela Communion. Det är väl jag som fått bestämma lite här och en av mina absoluta favoritlåtar, Second Life Replay, huserar på den plattan. TSOOL körde den låten med symfonikerna under Way Out West för något år sedan eller två och det var ett sådant där religiöst ögonblick jag sent glömmer.

In Flames på Scandinavium i november är också inbokat, i kalendern åtminstone, den som lever får se.

Wall of Text, [crit], Cheerz!

Kära dagbok, nu var det så där längesen jag skrev vad som händer i mitt liv. Jag får åter igen deklarera att jag är blog bankrupt. Men istället för att bara skita i allt så får jag försöka ta mig igenom berget. Ångestfyllt tittar jag på min senaste post ifrån Augusti och påminns att jag faktiskt kör cross. (Det är -12°C ute) Det blev ett par race ända in i Oktober. Sista tävligen gick så där jättebra, var nyinflugen ifrån USA och hade jetlag som satan och kunde inte sova natten innan race. Blev kanske två timmar på sin höjd. Hade haft problem med bakbromsen efter tävlingen i Varberg där dom hade en helt vansinnigt lång raka som fullständigt åt upp bromsarna på sluttampen. På något sätt så hade bromsvätskan börjat koka och blivit kolsvart. Den var bytt till sista racet men återuppstod på andra heatet och jag var tvungen att bryta. Det var för övrigt det enda heatet jag behövt bryta, tog mig som bekant in i mål med punka på framhjulet på Hallandia. Nåväl. Slutade på 24:e plats totalt i serien vilket jag är otroligt nöjd med. Racelicensen är betald för nästa år och jag hoppas på att det åtminstone går hälften så bra. Aldrig kunde jag tro att det skulle gå så grymt som det gjorde.

Fullt spätt i Skene

Ledstjärnan på den här posten skulle handla om att det är lite skit som åkt ut och lite nytt som kommit in. Dock inte allt jag önskat. Har haft en hög önskan att Lenovo U260 skulle dyka upp på den svenska marknaden innan avfärd till Australien, men icke. Det finns ytterst få recensentexemplar ute och inget är sagt om den svenska marknaden. (Jag vill ha svenskt tangentbord, basta!) Men vad har blivit "utbytt" då?

Volvo C30 ut, Ford Kuga in
Kuka? Vad sa du? Skulle jag få en tia varje gång jag blir bemött med den kommentaren över Kugan så skulle jag vara pojken med guldbyxorna. Hade man handlat bil efter coolast namn och färg så hade väl alla haft svarta supror? Det hade ju vart väldigt trevligt men nu skall jag ha en 163hk diesel med värmare, automat med dubbla kopplingar ifrån Getrag och fyrhjulsdrift med Haldex diffar. Just det, glöm inte panoramasoltak. Står det "Kuken" på den så får det väl göra det. Nedan ser ni ett exemplar som är väldigt likt den jag beställt. Det är något mer sansade fälgar på mitt exemplar men annars exakt. Leverans i början på Mars. Skrattar bäst skrattar sist! Slagskeppet Volvo XC60 som jag försökt få dispens "uppifrån" att beställa blev det avslag på, tyvärr.

Titanium kittad Ford Kuga -11

Kawasaki KX250 ut, KTM SX250 in
Den gamla trotjänaren jag rullade ner för trappan på CEC i februari 2007 återlämnades för någon månad sen med åttio timmar körda och ut kom en KTM SX250 2011. Det är ett tvåtaktsmonster som kommer sätta nya rekord i hur skrämd ifrån vettet man kan bli på en motorcykel. Vad det lider så är 2-takt på väg tillbaka om man får tro oss fanatiker. "Fuck the whales, save the 2-strokes!". Just nu står den bara och hyser respekt i garaget utan ens blivit startad. Det är mycket jobb som skall ner i den innan jag sadlar upp och med den här horvintern så är nog slutet på Mars som gäller.

KTM SX250 -11

Legacy ut, Open in
Det brukar inte vara mycket jobbrelaterat i rullarna här men jag får göra ett undantag utan att bli för specifik. Min arbetsgivare har gett grönt ljus att göra en mindre satsning på Open Storage. Vår definition på Open Storage lyder: "Som en generell term refererar Open Storage till lagringssystem byggda med öppna arkitekturer på industristandard hårdvara och öppen källkod". Hur det sen översätts till faktiskt järn och mjukvara utelämnar jag. Hursom, blir det en lyckad satsning blir det automatiskt en större satsning. (Money talks, bullshit walks) Det har medfört att jag har lead på initiativet och jobbar på pappret för närvarande 100% med detta. Målet har hela tiden varit att fylla ett gap i vår produktsportfolio som leverantörsoberoende lagringsintegratörer. 2011 blir ett ganska intressant år då detta kommer ta full fart efter Australien.

Panasonic DMC-TZ5 ut, DMC-GF1 in
Det har blivit dags att pensionera vår älskade DMC-TZ5 inför Australien. (Märker ni att allt är pre- och post- Australien?) Då Panasonic har gjort så bra ifrån sig med noll problem så kommer det inte bli något annat. En vis man sa en gång -"Kamera ifrån kameratillverkare, tack!". Då var ju Canon och Nikon vs Casio och liknande "nya" kameratillverkare. Det skiter jag i. GF1 är av Micro 4/3 typen och betyder egentligen att du har en kompaktkamera som du kan byta optiken på. Man kan även handla till en optisk sökare. Om andan faller på så kan man alltså handla ett teleobjektiv och en sökare och vips har man världens minsta superkamera att springa på crosstävlingar med. Något som är riktigt svårt utan en vettig sökare. (LCD skärmen bakpå kameran är ingen sökare) Tant Russin kan också överväga att handla ett riktigt makroobjektiv för att få fina bakverksbilder. Möjligheter finns med andra ord.

Vendor Tour
Var i San Francisco och San José i början på Oktober på en s.k leverantörsresa med lite kunder. Det blev ett par intressanta dragningar och minst sagt udda möten. Jag stack ett par dagar tidigare för att träffa våra "nya" leverantörer, få en ledig dag att shoppa crossprylar på samt glida runt i Santa Cruz en dag. Vad jag besluta mig för att göra var också att ta kontakt med den personen på Oracle som räddade mitt filsystem ifrån en fullständig katastrof. Det är inte likt mig att göra sådana saker men det var helt klart upplyftande. Man fick någon att se upp till. Det blev djuplodande diskussioner kring ZFS och dess framtid, vilken ser väldigt ljus ut. Han är inte kvar på Oracle längre dock. (Det är ingen idé att googla, det för många som slutat sen Oracle köpte Sun)

Santa Cruz!

FSCons
Fick ett ryck att besöka FSCons, Free Society Conference då det var ett par intressanta dragningar och riktigt bra keynotes. Sen kosta det typ 300 spänn och var ju som sagt runt hörnet. Det var folk från alla världens hörn och det handlade mest om ett fritt samhälle med fokus på mjukvaru- och hårdvaru- utveckling. Att arrangemanget inte drar mer folk än vad det gjorde är för mig en gåta för där var stora namn och nutida teknikämnen i framkanten av Internet eran. Skall promota detta inför nästa år för det var riktigt bra utbyte.

Upplevelsefronten
På fyra månader hinner man faktiskt avhandla en hel del nöjen. Ska vi gå kronologiskt så var jag och Kim i Köpenhamn och kollade på Grinderman. Det var naturligtvis en angenäm upplevelse. Vi var i slutet på turnén och dom orkade inte köra extranumren vilket var lite trist. Vi avnjöt även en indisk lunch och lyxa till det innan konserten med middag på hotellets flådiga restaurang där även koncertlokalen var. Merchandiset var lite udda, vi kom hem med två Grinderman kökshanddukar. När vi skulle dra till tåget dagen efter så gick vi förbi Radisson som ligger intill centralen i Köpenhamn. Tror ni inte att trummisen (Jim Sclavunos) och basisten (Martyn Casey) stod och tog en harry utanför lobbyn? Där står vi som två tonårsflickor och väntar på att Warren och Nick ska komma ut. Vi "vågar" inte gå fram och det började bli kallt så vi vandra vidare. Kul med celebrity spotting i alla fall.

Det var ett storslaget framträdande av Orvar Säfström och Göteborgs Symfoniker när dom presenterade "Score" på Göteborgs Konserthus en svinkall novemberkväll. Klassisk musik hämtade ur klassiska titlar som var omarrangerade för att passa en symfoniorkester. Man blev näst intill tårögd när C64 medleyt gick och inte mindre under Nintendo medleyt. Pampig musik ifrån Killzone 2 och smått psykedeliskt inlägg ifrån Bioshock 2 med 50 pers i kören.

Ända fram tills jag satt i biostolen har jag trott att Cornelis Vreeswijk hette "Cornelius". Det är även på den nivån jag vart intresserad av hans musik. Det är fina visor han skrivit alla gånger men efter att ha sett Hank von Helvete göra sitt livs roll som trubaduren så har jag helt ändrat uppfattning. Det är en gripande historia om en legend i modern tid. Man utelämnar inte heller Cornelis sjukliga svartsjuka och sviterna av paranoia. Att det är ärr från barndomen förstår man i prologen. Gå och se filmen medan den går på bio, det här är svensk film när den är som bäst och det skall stödjas. Jack Vreeswijk och Hank von Helvete gjorde ett tårdrypande framträdande på Skavlan som jag tycker ni ska googla reda på.

Mina favorit-tattare Gogol Bordello tågande in på Trädgårn i början på December och som förband hade dom med sig Devotchka, en udda samling fåglar jag aldrig hört innan men det svängde bra! Gogol Bordello är för mig ganska nyupptäckta och dom spelar sån där härlig crossover utan att låta som Dropkick Murphys eller Flogging Molly. Man ska väl egentligen flänga omkring i moshpiten för att uppskatta den här typen av musik för det rycker bra i benen när man står helt still. Dock hade vi fullständigt sänkt oss på Texas Long Horn (Vegetarisk fajitas! Holy!) innan så man hade nog kräkts i neon utifall man skulle rört på sig. Hursom, det var som att titta och lyssna på en cirkus som gjorde något dom älskade. Dock inte den energin som Manu Chao & Radio Bemba Soundsystem har, men bra nära.

Förra veckan blev ytterligare en "Must see before I die" artist avhandlad. Roky Erickson i egen hög person tog scenen på Trädgårn och med sig hade han riktigt tråkigt band. Roky är inte "med". Koordinationen hänger inte med som den borde men jävlar vad bra det låter när det väl sitter. Hela låtskatten blev avhandlad och det värmer att ha upplevt en levande legends framträdande.

Jul, Nyår etc
Förra helgen var jag och Kim på Asia Spa i Varberg. Bada och basta i japansk stil. Totalförbudet mot alkohol sänker betyget. Restaurang på stadshotellet får dock toppbetyg. Trevlig personal och riktigt bra mat. Det var uppdukat för 4-rätters och vi var så djuriskt sugna på ost. Tror ni inte dom serverar tre gudaskänkta ostar? Att vi sedan fick loss en flaska Pinotage på rent lotto som var helt sjukt fin sänkte inte betyget heller nåt nämnvärt. Kronan på verket var ändå när jag beställde in en Margarita till efterrätten. Den var helt klockren och kunde med lätthet vart en Margarita serverad på Newport Avenue. Sällskapet var så klart i toppklass också! <3

I traditionsenlig manér så var vi och söp i oss det Mannerströmska julbordet bland direktörer och incestlockar på Sjömagasinet i Söndags. Inga nyheter förutom tillökning i sällskapet, välkommen Karin, så det var bara att ösa på. Det var nog den mest svinkalla dagen jag vart med om. Tyvärr är detta en tradition som kan gå i graven. Leif har sålt Sjömagasinet och den nya ägaren tar över till våren. Självklart skall det anrika varumärket förvaltas men man vet hur det blir med sånt. Det kommer bli bra, men detaljerna kommer svara för att det inte är som det borde. Den som lever får se.

Mitt i Julrushen svängde jag in på Media Markt. Där säljer dom knark i sin ädlaste form. Där stod "World of Warcraft: Cataclysm - Collector's Edition" och fullkomligt lös, typ du står i ett oändligt sorl och bara ser en sak. När jag tog i kartongen gick ett sådant där rus igenom kroppen som man får när man luktar på hasch, man vet att det är fel men jävlar vad gott. Fan ta Blizzard som har förstört hela mitt TV-spelintresse. Tack vare WoW så har jag ett "attention span" som en treåring när jag sätter mig med ett nytt spel. Det är bara dom absoluta topptitlarna jag kan ta mig igenom utan bli rastlös som en tjackpundare på torken. Apropå topptitlar så nötte jag och Kim ner Donkey Kong Contry Returns på Wii. Du jävlar, där snackar vi plattformslir som skiljer agnarna ifrån vetet. Retro Games har lyckats förvalta arvet ifrån Rare. Dåtidens SNES trollkarlar.

Det blir en något udda nyår i år. Det är nämligen så att Lii fyller jämnt (avslöjar inte hur lite) och det blir några dagar i Alicante, närmare bestämt i en svensk koloni utanför Torrevieja. Det är vänner till Kim's familj som låter oss låna deras lägenhet. Självklart sätter jag mig ner snällt på räkmackan och åker med. Sist vi kollade termometern i Alicante så låg den på sparsamma +18°C. Skall bli riktigt skönt att bara stirra ut över havet ett ögonblick och tagga ner inför den "stora" resan. Det dumma är att Spanienresan blir förminskad till en valnöt när blickar framåt vilket är synd. Man vill ju ha max utdelning, som vanligt.

Age is mandatory, maturity is not
Då är det snart dags igen. Fyller 35år om cirka en vecka. Det skall vi fira.. eller? Det är konstigt att man blir äldre och bara känner sig yngre och barnsligare för varje år. Det enda jag kan identifera hos mig att jag åldras är att ungdomar ser bara yngre och yngre ut. Typ, -"Hej jag heter Laban och är 20år" och ser ut som en annans självbild såg ut när man började högstadiet. Jag har inte heller börjat pensionspara, det är ett friskhetstecken.. eller total förnekelse.

Cheerz!

Då vart semestern över. Söndagsångesten över nästkommande 80h arbetsvecka ligger som ett töcken framför ögonen. Ett ordspråk jag borde anamma mer som jag förespåkar är den nuvarande "quoten" längst ner på sidan.

"I always say, if it's difficult you're doing something wrong, it's like everything else in life." -- Doug Schopinsky.

Just detta exemplet är hämtat ur en YouTube video där Doug byter ett crossdäck med minimal ansträngning. Gör du fel där så kan det vara det mest fysiskt och psykiskt påfrestande du kan göra. Det går att tillämpa på allt. Är det jobbigt, gör du fel. Det ligger också i linje med den bok jag läser nu. Rework. Det handlar om att göra rätt saker med minimal insats, kanske lite väl mycket fokuserad på mjukvaru- och produktutveckling men vissa generella metoder och "lifehacks" finns beskrivna.

Semestern har varit bra i sin helhet. Tyvärr gick hela första veckan åt till att säkra upp garaget efter ett par pundare hade pangat en ruta och eyeballat vad vi hade där. Inget stulet, bara skadegörelse. Nu har vi ordentligt larm och en golvögla som komplement till galler och dom redan dubbla låsen. Nu ska vi inte fokusera på det negativa. Jag & Kim passade huset på Orust några dagar. 50/50 bra väder men väldigt nervarvande. Det var inte mycket som blev tvång. Det var bara äta, sova och skita. Perfekt. Vi värmde veckan med att gå och kolla på José när han spelade på Slussens pensionat där vi även stannade över en natt. Det var angenämt med ett sällskap på inte mindre än 14 pers! José spelade den akustiska versionen av Junip's Far Away som är med i PS3 liret Red Dead Redemption. Näst inpå religiöst.

Det har blivit mycket crossträning den här semestern, mer än jag kunde räkna med. Tyvärr har jag inte fått nya hojen som beräknat men gamla bettan håller ihop med nöd och näppe. Det visade sig ge resultat omgående. Jag kom till A-final i helgens deltävling i MX Alliansen med placeringarna 27-26. 34 har jag haft som bäst tidigare. Släggarpsbanan neråt Halmstad var i toppskick och man blev lätt fartblind. Trappor, dubblar och långa platåer bara försvann under Kawan. Landa kort på en dubbel och spräckte ett revben i första heatet vilket också ledde till punka på framhjulet men tog mig som sagt in i mål med tre man bakom mig. Det blev en hetsig paus då jag fick låna en slang av en medtävlande. (Kudos #23) Nästa tävling är om två veckor, långt ner i Ljungby. Kim har "lovat" att följa med och campa. (Gilla på fejjan!) Detta utlovande kom dock i samband med att jag överraskat med ett spa besök på VANN lagom till hennes födelsedag. Den som lever får se!

Årets upplaga av Way Out West hade ett par guldkorn. Min tid på festivalen blev kraftigt begränsad av helgens race men hann med det jag ville se. The Soundtrack of our Lives med Göteborgs Symfonikerna var helt magiskt. Second Life Replay, det var nära tårarna rann där! Iggy Pop var ett riktigt jävla proffs. Satan var gammal han ser ut, att det håller ihop, jävlar var det svängde. Junip på Park Lane var ju en upplevelse mellan himmel och helvete. Lokalen var knökfull och kokhet. Min telefon stendog där inne, vet ej om det var pga hettan eller något annat. (Välkommen åter Sony Ericsson W710) Jag ser fram emot Junips platta som dyker upp i September och hoppas att dom kommer i mål med sitt över 10-åriga projekt. Festivalens stora besvikelse var Chemical Brothers. Jag vet inte vad jag väntat mig men inte ett electrohouse disco. Jag diggade det dom gjorde för femton år sedan. Att jag skulle få uppleva det igår var kanske lite naivt. Nästan lite besviken att jag missade Håkan Hellström, det var tydligen tårdrypande att uppleva.

Det är lite nya bilder i galleriet ifrån Slussen, Hallandia och Way Out West.

Cheerz!

Det har varit rekorduppehåll det senaste på phrenetic.to och jag kan börja rapa upp hundra ursäkter om jag hade tid. Man kan nästan tro att jag fastnat i WoW träsket igen, men jag har fryst mitt konto och har inte loggat in sen i Januari i väntan på nästa expansion som förhoppningsvis annonseras under BlizzCon i Augusti. Har ju inte ens någon speldator vid närmare eftertanke för tillfället.

Det har hänt mycket sen sist, efter dippen i Malaga - blev robbad på min telefon, var nere på apstadiet i dagarna tre, näst intill medvetslös, så satte det lågvattenmärket och därmed avslutat kapitlet hundfyllor. Allt känns bättre och det ligger mer i linje med vad jag fokuserar mina intressen på just nu, crossen. Har plöjt ca. 12h på motor-timräknaren sedan mitten på Mars och fysiken är på väg tillbaka, sakta men säkert. Om allt går vägen så kanske jag har tillräckligt med flås att köra ett par tävlingar, den som lever får se. Den som är nyfiken så håller knät, visst, men troligtvis kommer det inte hålla en liknande krasch dessvärre. Det är lite skört om vi säger så.

En mindre revolution har ju också hänt på hemmafronten. Jag och Kim har flyttat ihop hemma hos mig! Det tog bara fyra år att komma till skott där. Vi söker nu lite större på flådigare adress. Har även kollat in lite bostadsrätter men vi vill inte ha femton tusen i månaden som boendekostnad så det får nog vara. Istället slänger vi hellre pengar på resor och lever vardags-jetset, vilket känns så otroooligt underbart med tanke på alla event man ska vältra sig i sommar. Till helgen drar vi till Siesta! i Hässleholm, det är Placebo som lockat mig dit ner, ska även möta upp resten av "The Blueberry Hill Crew" där nere, kan bli blött. Vi har inhandlat campingkit på Stadium XXL för sjuhundraspänn och detta är min första festival någonsin (Bergslagsrocken borträknat) där man campar. Fråga mig inte hur jag lyckats. Helgen därpå är det TSOOL på Liseberg följt av STCC City Race. Veckan därpå är det Where the action is i Stockholm. Där har vi legendariska Pixies, Nick Cave and The Bad Seeds och Fever Ray på agendan. Då är vi bara i mitten på Juni! Kan ju fortsätta med Pet Shop Boys, West Coast Riot (Suicidal Tendencies, Sick of it All, Pennywise), Motocross VM i Uddevalla och Madonna i Augusti.

Vi har även klickat hem en semester i helgen. En vecka i Augusti på Korsika med halvpension, ren och skär charter! Det ska bli jävligt skönt och kravlöst, mitt mål är att läsa en bok och Kim ska dyka, det är ungefär det som skall avhandlas ihop med lite sol & bad i härliga medelhavet och en och annan utflykt. Det finns en och annan vy att avnjuta.

Paris över påsk
Fick ju som sagt en resa till Paris i födelsedagspresent, det var riktigt nice, fick helt sjukt bra hotell och gott väder. Vi gick säkert 20 mil och försvann i turisthaven som flockats runt Eiffeltornet, Notre Dame, Louvren och Champs-Élysées. Hitta värsta Circa sneakers i en Quicksilverbutik och en Starbucks (Mocha Frappucino with an extra shot) på jättegatan där så det är förlåtet. Utsikten ifrån hotellet var rena drömmen, högt upp i Montmarte med utsikt över hela Paris, ifrån norr till söder. Fick också "varvat" Tetris på resan ner, 999 linjer, längre gick inte. :] (Screenshot)

Eiffeltornet sett ifrån Montmarte

Film
Sen IPRED trilla ner ifrån våra köpta politiker har det vart lite nojjigt i torrent klienten och har bara tankat AMA Super/Motocross och TV serier. Har börjar snegla på betaltjänster såsom VPN och Usenet. Jag gillar Pirate Bay och hela P2P grejen, även om det är "lamt" och mainstream. Principiellt tar det bara emot och har därför lagt allt på hyllan tills dimman lagt sig. Var ju nåt skrik häromdagen att den ena lagen tog ut den andra. Rösta på Piratpartiet i EU valet, tack.

Hursom, jag blev positivt överraskad av Watchmen. Hade ingen bakgrundsinfo eller kände till originalverken, trodde det skulle vara en hollywood flick alá X-Men. Det var tunga frågor som avhandlades och det var mycket skickligt foto, snygg rekvisita med en solid story. Sen vad folk pratade om efter filmen låter jag vara osagt.

X-Men Origins: Wolvering däremot bjöd på äkta hollywood action med vår favorit Marvelfigur. Logan's brorsa i filmen, Victor (Sabre Tooth), gjorde en jävligt bra biroll för att vara en helt till synes okänd skådespelare. Slutscenerna kunde man besparas, dock trevligt att se Patrick Stewart på vita duken. (Xavier)

Var häromveckan och kollade på Coraline. Skaparen av The Nightmare before Christmas (Nej, inte Tim Burton) nya film. En animerad rulle filmad med stop-motion. Läste lite fakta om den och det var inte lite dom hade jobbat sig. I en av scenerna så är det en trädgård med blommande körsbärsträd, varje blomma är ett handmålat popcorn! Det var också första gången jag var på "3D bio" med RealD teknik. Kan med facit i hand säga att det funkar precis lika bra som dom stereobrillorna jag hade till mitt gamla TNT2 grafikkort, fast utan huvudvärken. Rikigt najs!

Star Trek filmen var ju inte direkt någon besvikelse. Efter har suttit och blängt på trailern hemma på projektorn så var man bra taggad på premiärdagen. Det som Damon Lindelof och JJ Abrams har knåpat ihop är banbrytande. Dom visar var skåpet skall stå och gör sin tolkning av hur dom vill att Kirk och gänget skulle ha varit. I det universum som dom skapat så finns inte Vulcan och romulans ser elaka ut på riktigt (inte som hämtade ur en andra världskriget nazifilm). Ett knippe nya humanoida raser med tidigare okända attribut gör också debut. Den warpdrive vi blir introducerade till har något mer pondus än det blåa streck med en trimmad fläkttrumma som ljudeffekt, mer sånt. Jag vill att detta universum skall fortsätta, det går inte bygga på det gamla såvida dom inte hoppar 100 år fram i tiden efter Voyager. Jag skiter fullständigt i om man måste limma fingrarna på Zachary Quint, sätt fart! (En film till är ju signad och klar. Men jag vill ha en 10 säsonger lång serie!)

Abropå serier så är Battlestar Galactica avhandlad. Det var ett slut jag inte riktigt var beredd på men på något sätt befriande att få ett svar på varför Baltar hade en blondin som drev en egen agenda i huvudet och vice versa. Tråkigt att det inte finns en enda riktig Sci-Fi serie som går nu. Caprica lär inte leverera i samma kaliber som BSG då piloten verkar vara riktad till high-school elever med dom klassiska tonårsproblemen.

Har även börjat stacka upp Bluray filmer, kanske nämnt tidigare. Kollade Full Metal Jacket för någon vecka sen och innan det, Akira. Det var typ femton år sedan man såg Akira på VHS. Det var som en ny film och en ny upplevelse, inte riktigt som man kom ihåg den.

Gaming
Den jämna strålen av sketlir som fullständigt pulserar ut så har jag insett att jag tillhör en nischad skara gamers. Jag gillar enkla, eleganta, nyskapande, fast ändå inte helt arvlösa spel. Har kommit på mig själv efter att vissa "storsäljare" går mig fullständigt förbi utan att jag ens reflekterar. "Har sett det förr, gillande det inte då", är det enda som går igenom huvudet. Efter att ha pratat med kids bakom diskarna i spelbutikerna på min lottlösa jakt efter en Street Fighter sticka så är det en markant skillnad på deras syn på en sticka mot min. Den bästa var ebgames i femman, -"Vad ska du med den till? Den är ju jättestor!". Ledsen i ögat blir man.

Pular lite med Paper Mario ihop med Kim, mest hon som spelar, jag snorklar. Köpte en Wii bräda och Punch-Out i fredags och jag måste säga att efter ett par timmar gett den autentiska kontrollen en helt ärlig chans så är det en helt annan styrsel i sakerna 8-bit style. Sen kokar det rätt bra efter att fått spö av Don Flamenco 10ggr på raken efter att man måste förutse om man skall ducka eller dodga och sen tar han på första försöket utan att ta en enda smäll 8-bit.

Håman passade ju fint på att skicka ett Tower Defense flash lir på hetsmailen inför Strömstad och där satt man som ett fån in på småtimmarna. Fick även tips om Plants Vs Zombies, kvalité, men been there done that med TD spel på ett tag.

Vet väl inte vad jag sitter och väntar på egentligen. Hittar fel med allt, testade inFamous demot igår, 9.2 på IGN, men gud va pedro pinnben var glad i elektriciteten. Tröttnade innan jag hoppat ner på gatan. Starcraft II, Diablo III, Gran Turismo 5, FFXIII och "Zelda" är titlar man går och fantiserar om men frågan är om det förlöser eller förgör. Nog mest bitter för att jag inte tillåts lira SFIV som det var tänkt.

Know your enemy
Har den senaste tiden förkovrat mig i OpenSolaris efter handlat The OpenSolaris Bible. Det ett mycket kompetent operativsystem som har ett par features Linux saknar, ZFS, DTrace och Zones. Om Solaris kommer bli en populärare platform efter Oracle har köpt upp Sun (Affären är dock överklagad) återstår att se men teknologierna som finns i OpenSolaris går inte blunda för. Spelar Oracle sina kort rätt så kommer det inte finnas någon anledning att inte välja en 100% Oracle lösning, ifrån CPU på servern till CPU på klienten. Komplett med hårdvara, mjukvaror, support och tjänster. Därför blir det en warm-up, "Solaris 10 Administration Workshop" på USENIX '09 ifall branchen får ett ryck. Det känns även bra att min nya arbetsgivare prioriterar och stimulerar kompetensutveckling. Nu har jag ju lagt ett par manveckor i självstudier på ZFS men det handlar om att ge och ta. Med tanke på det så fick min NexentaCore ZFS box en uppgradering och jag har nu en file server som läser sekventiellt i wirespeed och skriver sekventiellt runt 80MB/s över NFS, detta på fyra 5400RPM WD diskar i en raidz utan "evil tuning".

Det blir också, hör och häpna, att lägga tid på Mac till hösten. Om man kollar på feature listan för 10.6 så greppar man varför. Om det blir en hård Mac, virtualiserad Mac eller en hackintosh det återstår att se. ZFS implementationen ska granskas i fogarna.

Brukar inte bädda in innehåll på bloggen men för att jag inte skall glömma vart jag kommer ifrån så gör jag ett undantag.

Imorgon blir det ut på Stora Holm och gasa,
Cheerz!

"In ball and stick sports they give you the balls, in motocross we gotta bring our own." -- Sheamus via EnduroMX.com.